Hittade en blogg om en tjej i min ålder som nyligen, helt utan förvarning, plötsligt har blivit änka. Jag läste bloggen från första inlägget tills idag och jag har gråtit hela tiden :(
Hon lever verkligen i min värsta mardröm!!
Hela tiden när jag läste satt jag och tänkte på vad jag skulle göra i samma situation, men det går verkligen inte att föreställa sig. Men man börjar verkligen tänka på hur kort livet är, hur många saker man gnäller över som egentligen inte har någon betydelse. Att man egentligen borde visa och berätta att man är så otroligt tacksam för det man har. Jag älskar min man och mina barn över allt annat. Min man är en del av mig och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom. Han är bäst!! Han är min bäste vän!! Jag gnäller över småsaker hela tiden, men nu ska jag verkligen börja tänka till innan jag klagar. Jag ska försöka tacka mer för det jag har istället...
Jag har en klasskompis som oxå nyligen har blivit änka, hon var tillbaka i skolan efter 4 dagar!! Har visserligen inga barn och maken var mycket äldre än henne, vet inte om det är chocken eller styrkan som har tagit henne tillbaka till skolan så snart. Jag vet bara att jag skulle inte ha orkat gå kvar i skolan.
Nu till något helt annat...
Jag har målat klart undersidan av trappen idag, det blev inte så bra som jag hade hoppats men den största delen ska vara inbyggd i ett förråd så det gör ju inte så mycket. Till den mer synliga delen av trappen ska jag använda mig av en annan teknik och vara ännu mer noggrann.
I morgon ska jag försöka få ordning på alla grejer som ska vara under trappen.
Så ska de äldsta barnen på Halloween-kalas och vi ska ha städdag i området, maken jobbar :(
Ingen lugn och ro med andra ord :(
Nattinatti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar